Nybokslistan

Bokåret sträcker sig från 1 juli föregående år till 30 juni innevarande år. Detta för att vi skall få tid att läsa alla böcker som ges ut under bokåret innan Flyglitteraturträffen i oktober. Alla böcker granskas av en grupp vana flygboksläsare enligt de kriterier som ligger till grund för begreppet Flygbok. Se vidare under kriterier.

Flygåret 1913 började på Askrikefjärdens is vid flygpionjären och uppfinnaren (spritköket & blåslampan) C.R. Nybergs ägor vid Täcka Udden, vars rödmålade hangar i dag är kulturminnesmärkt. Flygningarna med arméns båda flygplan pågick en dryg månad tills isen började gå upp. Verksamheten återupptogs i maj på Malmen, infanteriets övningsfält vid Malmslätt utanför Linköping. Chef sedan föregående år var kapten Hamilton som tillsammans med löjtnanterna von Porat och Jungner var de enda arméflygarna. Under sommaren utökades dock förbandet med dels två nyinköpta flygplan, dels tillkom två i Cederströms flygskola utbildade förare, löjtnanterna Björnberg och Silow. Särskilt den sistnämnde tycks ha haft naturlig fallenhet för aviatiken, men blev dessvärre militärflygets första dödsoffer två år senare. Marinen återupptog sin flygverksamhet först på senhösten. Platsen var nu Oscar-Fredriksborgs kustfästning där Dahlbeck fick tre nyutbildade kolleger och tre nyinköpta sjöflygplan att driva verksamheten med. Endast ett av dessa marinens pionjärplan kom att bevaras – Tekniska museets flygbåt Donnet-Lévêque.

Den kände flygskrönikören Lasse Gibson har kommit ut med en bok om sitt 80-åriga (flygar-)liv. Jorden runt på 80 år med världen som sitt arbets- och nöjesfält har han kallat den. Han har faktiskt besökt en mycket stor del av världen, 122 länder närmare bestämt. Om det vittnar inte minst den karta som sitter på väggen i paret Gibsons hus vid Norderport i Visby. Den ser ut som en stor nåldyna med alla nålar där var och en av dem representerar en plats där Lasse har varit. Från Nordkalotten till Syd-Amerika, från Nya Zeeland till Gamla Nordsjön, från Schulgleiter SG 38 till Boeing B 727, Från Andorra i Pyrenéerna till Zimbabwe i Afrika, från Arlanda i östra Uppland till Östersund i mellersta Sverige. Så där skulle vi kunna hålla på hur länge som helst! Jag har en viss känsla av att han bara har skummat på utan, eller är detta bara första delen i en serie av tio, liksom hans flygskrönikor? Den som lever får se. Det som genomsyrar boken är Lasses stora humor, något som också gör sig gällande så fort han öppnar munnen. Boken har undertiteln: Med världen som arbets- och nöjesfält och man kan lätt säga att detta är ett rent nöje!

Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.
Trettiotre år senare hittas expeditionsmedlemmarna på Vitön. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär? I över hundra år har man försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön.
I Expeditionen. Min kärlekshistoria letar författaren och läkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon träffar efterlevande, rättsläkare och kriminaltekniker och söker bevis i laboratorieprov, dagböcker och nagelfragment. Resultatet är en bok som kullkastar gamla teorier och ger nya svar. Men det är också en berättelse om Bea själv. Varför blir hon, som egentligen hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition, och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.

Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek har kommit ut med den tredje boken om det svenska flygvapnets organisation under det kalla kriget. Den är, likt de tidigare böckerna, ÖB:s klubba och Fienden i öster, skriven av Lennart Andersson. Dessa tre böcker ingår i forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FOKK).
Denna gång handlar boken om spaningsflyget och bygger delvis på boken Bortom horisonten som gavs ut 2002.
Innehåll: Förord, Inledning, 1. Bakgrund, 2. Svenska flygspaning, 3. Specialflygningar, 4. Omorganisation, 5. Tunnan och Lansen, 6. Draken, 7. Viggen, 8. Reservflygkåren och spaningsflyggrupperna, 9. Signalspaning, 10. Materielen, 11. Avslutning och diskussion, Bilaga, Källor och litteratur

Den 27 juni 1980 försvann Itavias flight IH870, en DC-9, under en reguljär flygning från Bologna till Palermo över Tyrrenska havet. Det fanns inga överlevande. Med väldigt få bevis tillgängliga vid tiden för olyckan, kunde utredningen bara konkludera med att en explosion hade inträffat i eller utanför maskinen. Det var den enda möjliga orsaken till katastrofen. Media och allmänheter trodde mest på den senare teorin, att en missil hade blivit avskjuten mot flygplanet. Detta blev känt som The Ustica mystery. Det ledde till en kriminalutredning mot den italienska militären och till anklagelser mot flera stater inklusive USA och Frankrike. Det som blev känt som Misiti-kommisionen sattes upp 1990. Efter fyra år kom man fram till att den verkliga orsaken till katastrofen, var en bomb ombord på flygplanet. Ett totalt frikännande i domstolen av alla åtalade ändrade dock inte allmänhetens åsikt. Anklagelserna existerar fortfarande i debatten.
Denna bok utmanar den populära föreställningen och förklarar Misiti-kommisionens arbete. Den innehåller också några reflektioner om olika politiska och terroristiska scenarier för ett eventuellt, alternativt händelseförlopp, möjligt, men inte bevisande.
Författaren Göran Lilja som är en pensionerad flygingenjör, var medlem av Misiti-kommisionen. Han har arbetat med haveriutredningar, flyg- och systemsäkerhet och utbildning i mekanik, dessutom med civil och militär operationsanalys och forskning rörande terroristhot mot civilflyget. Denna udda mix av kunskaper visade sig passa bra i den speciella utredningen av Ustica-mysteriet.

Klockan 5.18 morgonen den 23 september 2009 landar en helikopter på G4S tak i strax utanför Stockholm. Beväpnade och maskerade tar sig rånarna in i värdedepån med hjälp av slägga och sprängmedel. På bara 31 minuter tömmer de värdedepån på över 39 miljoner kronor:
- Det blev ingen snygg landning, men konstruktionen höll. Det var ingen uppvisning. Det var flykten från ett av världens mest spektakulära rån. I den kategorin fick det duga, tänkte han och slog av huvudströmmen. Turbinen gav ifrån sig ett dovt mörkt ljud. Det kunde ha kommit från något förhistorisk monster. Först då bröt svetten ut. Han klev ur - darrande i benen - och sneglade in. I baksätet stod dunken kvar och en av lamporna som rånarna använt till att fästa på sina paintballmasker. Han försökte att tänka klart:
- Nej, inget av detta skulle kunna kopplas till honom. Förhoppningsvis skulle dessutom farkosten när som helst fatta eld. Med spaghetti i benen såg han sig hukande omkring och lämnade scenen i skydd av skogen. Han slängde en sista blick mot helikoptern och insåg att platsen kunde ha blivit hans begravningsplats. I samma stund på andra sidan staden, gjorde polisens piketstyrka sig redo för att gå in i G4S värdedepå i Västberga.
Samuel Brissman skriver om det stora helikopterrånet i Stockholm, ett av världens mest spektakulära rån. Den man som dömts för brottet, hade Samuel lärt känna som en lovande affärsman, varm familjefar och lysande helikopterpilot. Samuel beskriver hur denne man, i ruset av droger och strävande att förverkliga vidlyftiga drömmar, kan ha dragits med av mörka krafter - med ett ödestiget resultat för sig själv, sin familj och sina vänner. Fiktion blandas med fakta på ett spännande och trovärdigt sätt.

I trettio år dundrade SAAB 37 Viggen i det svenska luftrummet, resolut avskräckande mot eventuella angrepp. Uppkallad efter den blixt som skapades när guden Tor slog med sin hammare. Flygplanet utvecklades för att ersätta SAAB 32 Lansen som attackflygplan och SAAB 35 Draken som jaktdito. Viggen var ett multiroll-flygplan som hade förmåga att vara ett jakt-, attack- eller spaningsflygplan.
Saab konstruerade en en ny och mycket avancerad aerodynamisk utformning med en stor deltavinge och ett par mindre canardvingar framför huvudvingen. Det blev det första militärflygplanet med canardvingar sedan flygets pionjärtid i början av 1900-talet. Man klarade också att uppnå Flygvapnets höga krav att kunna starta och landa på 500 meters bana i form av allmänna vägar, en förmåga som mycket få andra stridsflygplan hade. Viggen var också det första flygplan som försågs med både efterbrännkammare och reversering. Flygplantypen blev konstant uppgraderad genom hela sin flygande karriär och producerad i ett antal varianter inklusive en tvåsitsig skolversion såväl som fotospanings-, attack- och allväders jaktversion.
Denna bok innehåller bilder som här är publicerade för första gången i tillägg till detaljerade ritningar, baserade på Saabs tekniska manualer. Detta är således mycket värdefull dokumentation för både modellbyggare och entusiaster. 196 bilder, färgprofiler och ritningar.

I december är det precis 100 år sedan det första svenskkonstruerade och svenskbyggda sjöflygplanet utprovades. Då demonstrerade ingenjören Axel Holmström sin skapelse Havsörn för den församlade pressen. Holmström hade då ägnat ett par år i sin verkstad i Islingeviken på Lidingö att bygga och provköra diverse farkoster – ett par hydrokoptrar – och nu sin skapelse sjöflygplanet, döpt för att bräcka flygbaronen Cederströms importerade franska kärra med namnet Flygfisken.
Hur gick det med Holmströms provtur då? Ja, han körde runt på Värtan med sin Havsörn och tog några skutt, berättar de tidningar som bevittnade färden. Holmström påstod visserligen att han senare varit den som för första gången flög med ett plan som hade motorn i nosen, men till det finns inga kända vittnen.
Axel Holmström har i alla fall lämnat efter sig saker som nu finns på museer. På Siljan Airpark finns tre av hans motorer numera utställda – den 100-hästars Argus som satt på Havsörn, en fyrcylindrig boxermotor som satt på en av hans hydrokoptrar och en trecylindrig ”solfjädersmotor” som satt på något som ser ut som ett (sjö-)flygplan utan vingar. Alltsammans, inklusive flera bilder på Havsörn finns i Jan Malmstedts bok."

Boken beskriver inledningsvis flygvapnets organisationsutveckling under den rubricerade tiden. Huvudkapitlet är det om de högre cheferna och minibiografier om dessa. De som porträtteras är överstar och generalspersoner inklusive de som hört till meteorologkåren och flygingenjörskåren. Till varje minibiografi finns ett foto av personen. En tredjedel av boken är hämtat ur överste Nils Wachtmeisters efterlämnade samlingar och avhandlar aspiranter på Ljungbyhed 1941 -1944 och hur spaningsflottiljen F 11 kom till. Sedan följer 35 sidor med hans Caproniminnen som faksimil. Sista kapitlet är direkt taget ur boken ”Flygvapnet över Skåne” och är en sammanställning av flygplanen på F 10 1940 – 2002. Ett omfattande personregister avslutar boken.

Boken återger Kjellson som människa och som yrkesman. Det är som flygingenjör han är mest känd. Han anslöt sig tidigt till Carl Cederström på Malmen och Cederström lade märke till den unga ingenjörsbegåvningen. När Cederström gick till Södertelge Werkstäder följde Kjellson efter. Till Malmen kom han 1917 och var med om att bygga upp verksamheten vid Flygkompaniets Verkstäder (FVM). Han var där till 1926 då det självständiga flygvapnet startade sin verksamhet och han kallades till Stockholm och Flygstyrelsen (senare Flygförvaltningen) där han var till 1934. Initiativet att skapa flygvapnets försökscentral kom från Kjellson som blev verklighet 1933. Efter en kortare period på Malmen återkom han till Flygförvaltningen 1938 och stannade där till sin pension 1952.
Han hade intressen som bågskytte där han 1934 blev världsmästare. Han tog fram flera pilbågskonstruktioner själv. Bildkonstnär var han också och målade och tecknade ett flertal konstverk. Utöver det kan man notera att han byggde kameror och radioapparater. Något udda kan det synas var hans intresse för bibeln. Han lärde sig hebreiska och gjorde därefter bibeltolkningar som gick ut på att förklara händelser i Gamla Testamentet i tekniska termer. Kjellsons intresse för forntida teknik framkommer också i några böcker han skrev i det ämnet.
Henry Kjellson är kanske mest känd som flygplanskonstruktör. Han är ”pappa” till flygplanen Tummeliten och Triplanet och många andra vid Flygvapnets verkstäder på Malmen. Hans första konstruktion var dock SW 15 Lotterijagaren.

Flyghistorisk Revy 2013 från Svensk Flyghistorisk Förening handlar om SAAB 105 och är i år tjockare än någonsin med sina 256 sidor! Faktum är att med det rikhaltiga materialet, med framför allt bilder, kunde den ha haft ännu flera sidor. Man kunde t o m gjort en del två också! Orsaken är i huvudsak att redaktör Sven Stridsberg fick stor hjälp av den yngre medförfattaren, Emil Lindberg. Emil är modellbyggare och har till vardags sitt värv som flygtekniker på F 17 i Ronneby vilket betyder att han har direkt tillgång till mycket av det omskrivna. Detta samarbete resulterade bl a i ett mycket utfyllande 45-sidigt ”extra” kapitel om målning och märkning av flygplantypen. Det material som blev över kommer att presenteras i Svensk Flyghistorisk Tidskrift framöver, enligt en av författarna.
SAAB 105 flög första gången den 29 juni 1963. Boken tar upp hela utvecklingskedjan för SAAB 105, från projektering – som provflygplan – Sk 60 i Flygvapnet – och till exportförsök till andra länder. Bland annat om tjänsten i Österrike, den enda exportframgången. Dessutom det förutnämda målnings- och märkningskapitlet. Man går igenom i stort sett samtliga versioner och deras utveckling under de femtio år som flygplanet varit i tjänst. Bilderna är många liksom ritningar skisser och fakta.

Ragnar Skanåker är mest känd som pistolskytt och fyrfaldig OS-medaljör. Att han också har en karriär inom flyget är förmodligen ganska okänt. Vi får en inblick i allt detta i hans självbiografi, Nio OS – nästan, som kom ut i början av 2012. Detta är egentligen ingen flygbok, 22 sidor om hans flygande verksamhet. Skanåker började med flygutbildning på Krigsflygskolan på Ljungbyhed 1952. Hans fältflygarkarriär spänner över sex år som flygförare på J 28 Vampire på F 15 i Söderhamn och på J 29 Tunnan på F 10. Han gjorde också FN-tjänst i Kongo där han flög Beaver och Otter och senare på RFN i Vidsel under en period. Ragnar Skanåker är också privatflygare med eget flygplan, en Beagle-Auster 6A Tugmaster, tillverkad 1964.

FLYG IDAG är det nya namnet på Flygets årbok. Årtalet 2013 har numera tonats ner i titeln men finns med nästan finstilt på bokens rygg. Förutom titeln har bokens layout och typsnitt förnyats men läsaren känner igen sig i mycket av innehållet och bokens upplägg. Precis som tidigare så innehåller boken många välskrivna och initierade artiklar, numera mer inriktat på aktualiteter från det gångna året både inom civilflyget, militärflyget och allmänflyget. Bland årets ämnen finns flygbolaget Norwegian, Malmö Aviation och SAS och tiden efter den stora krisen år 2012. Flygbolaget Next Jet presenteras liksom ett reportage från Flygvapnets deltagande vid Red Flag övningen i USA i början av 2013. Allmänflyget minskar i Sverige, kring detta och de problem som finns och står framför dörren skriver Olle Skogman.
Boken avslutas precis som tidigare med en kalender över de viktigaste flyghändelserna inom och utom riket under årets som gått samt nu även kompletterat med Flygåret 2012 i siffror, en samling statistik om den svenska luftfarten och en förteckning över de Svenska flygbolagen och deras flygplansflotta.

Detta är Anders Lybecks andra bok om den verkliga bakgrunden till W E Johns fiktive flyghjälte Biggles. Denna gång avhandlar han mellankrigstiden, andra världskriget. Dessutom har han tagit med två böcker från efterkrigstiden vilka direkt har med kriget att göra. Likt den tidigare boken har han försökt att sätta in äventyren i världshistorien. Man får en bra översikt, speciellt av de politiska grundförutsättningarna för flera av Bigglesäventyren. Man måste dock komma ihåg att detta är författarens jämförelse. Rikligt illustrerad med foton.

En bok i stort format som med många bilder och text som beskriver flygets utveckling. Fördjupad information ges om vissa milstolpar i flygets historia vad gäller såväl flygpionjärer, flygplan som motorer. Boken är kronologiskt indelad med kapitel för varje decennium från 1920 och framåt till idag. Varje kapitel i sig är också indelat i underrubriker, vilket gör det lätt att finna vad man söker. Boken täcker allt flyg både den civila och militära utvecklingen med flygplan, helikoptrar och segelflygplan. Alla bilder som kan vara i färg är det. Originalboken är från Storbritannien och heter The Aircraft Book.

Jönköpings Hembygdsförening – Gudmundsgillet ger årligen ut en liten trevlig skrift i form av en årsbok. Den har givits ut varje år enda sedan 1930! Några av dessa årsböcker innehåller en god del flyghistoria, däriblad år 2013 års utgåva. Man fastnar direkt med blicken på bilden på omslagets framsida. En fantastisk bild föreställande autogyro SE-ADU tagen någon gång på 30-talet. Vidare kan vi läsa om Jönköpings första flygfält som låg där A6 köpcenter ligger idag. Nästa kapitel handlar om flygolyckor med tidningsflyget i början av 50-talet. Därefter får vi veta hur det gick till när Ahrenbergs Södermanland gick till botten i Munksjön. Det fjärde kapitlet om flyg handlar om luftskeppet Sidenhusets passage av Jönköping.

Den välkände danska flygfotografen Jan Jørgensen har kommit med en fotobok om SAAB Viggen. Det är nummer 5 i hans serie om de nordiska ländernas flygvapen. De tidigare böckerna i serien är också fotoböcker och innehåller fotografiska översikter över, i tur och ordning, det danska #1, det svenska #2, det norska #3 och det finska #4 flygvapnet. Denna bok om Viggen innehåller endast bilder av just denna flygplantyp. På framsidan kan man läsa att förutom Jan själv så finns det också bilder av de svenska mästerfotograferna Anders Nylen och Peter Liander. Detta är dock en sanning med modifikation. Den innehåller bilder från många fler fotografer, också de kända och till stor del svenska. Förvånansvärt många av bilderna har jag faktiskt aldrig sett förrut!
Boken är uppdelad i sektioner med de olika grundtyperna, prototypflygplan, attack-, skol-, spanings- och jakt-Viggen. Det finns också en del detaljbilder på framför allt vapenlast etc. Ett eget kapitel handlar om de specialmålade Viggarna som fanns. Boken avslutas med lite information om de olika flottiljerna där Viggen var stationerad samt en individlista över alla Viggenflygplan.

Två böcker om samma uppmärksammade händelse har kommit ut. Brissmans bok är skriven med blandad fiktion och fakta. (Se bok nummer 6 i nybokslistan) Håkan Lahgers bok håller sig bara till fakta och gör inga antaganden. Helikopterrånet som sådant är väl beskrivet i media och så även här. Fokus i boken är att försöka förklara Anders Erikssons roll från uppväxten via en framgångsrik karriär särskilt på TV 4 fram till att han blir ”Helikopterpiloten”. Man ges intressanta inblickar i det svenska rättsystemet och i den undre världen. Men man ges inte särskilt mycket som berikar ens flygkunskaper. Detta är ingen flygbok som titeln kan förledas en att tro. Författaren är en erkänd musikjournalist.

Boken om Tummelisa är utgiven av ÖFS, Östergötland Flyghistoriska Sällskap i deras Ikaros-serie. Detta är bok nummer två i ordningen, boken om Kjellson var den första, se nummer 10 i årets boklista. Författaren inleder med att beskriva flygplanens utveckling under och efter första världskriget. Sedan kommer ett kapitel om situationen i Sverige och vidare lite om hur Tummeliten, som den först hette, kom till. Om tjänsten i flygkompaniet, flygvapnet och om målning och märkning. Därefter följer en faksimil av Ferdinand Cornélius förarinstruktion och tekniska beskrivning av flygplantypen. Ett kapitel handlar om flygmotorer och då framför allt om Thulin A som användes i Tummelisa. Så följer ett om haverier och utdrag om Tummelisa från de tre flygböckerna: Med spaken i näven, En flygofficers minnen och Vilse i vitt. Tre hörnstenar i svensk flyglitteratur! Boken avslutar med ett kapitel om Mikael Carlsons replik av Tummelisa samt två sidor med jämförande data mellan Tummelisa och några utländska liknande flygplantyper. Boken är gott illustrerad med ritningar och bilder.

Veteranklubben vid Saab har nu kommit fram till del 24 i sitt arbete att dokumentera verksamheten vid Saab Årets upplaga innehåller inte mindre än 14 uppsatser om totalt 160 sidor. Bland ämnena kan nämnas "Så skapades JAS 39 Gripen", Samarbetet med Martin Baker, sikten , ASJA 1932-1935 samt ett kapitel om tillkomsten av SAAB 2000.
SAAB veteranerna har nu kommit upp i del 25 i sin serie av nedtecknade minnen från SAAB i Linköping. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas: SAAB veteranerna gör en berömvärd insats när man tecknar ner och bevarar minnen och kunskap från SAAB. Årets upplaga innehåller 14 olika uppsatser och bland ämnena finner man bland annat Nedläggningen av Saabs regionalflygplan, vindtunnelförsök med SAAB B 17, flygutprovning av RB 05 och provflygplan 39101:s historia.

Det har skrivits flera böcker om den försvunna, och sedemera funna och bärgade DC-3:an som sköts ned av sovjetiskt jaktflyg den 13 juni 1952. Boken är skriven av den pensionerade överste-löjtnanten vid flygvapnet, Christer Lokind som har ett förflutet vid den centrala underrättelsetjänsten och Försvarets Radioanstalt FRA. Han deltog dessutom i utredningen efter bärgningen av flygplanet. Därför är han också mycket väl insatt i ämnet. Det som är nytt i denna bok är att man nu definitivt har lättat på sekretessen. Vi får veta, det som vi egentligen kanske misstänkte, att den svenska DC-3:ans hemliga uppdrag var mer provocerande än vad som hittils framkommit. Ur ett sovjetiskt perspektiv utgjorde DC-3:an ett allvarligt hot. Boken är vackert illustrerad med bilder och teckningar och ger läsaren en mycket bra översikt över Sveriges verksamhet med signalspaningen under det kalla kriget och också bärgningen av flygplanet och utredningen efteråt.
Medlemmar i Östergötlands Flyghistoriska Sällskap ÖFS fick boken som medlemsförmån istället för de tidigare Ikaros-böckerna.

Gösta Frödeberg, Flight Engineer vid flera flygbolag berättar i den här boken om sin tid i flygbolaget Sterling. Vi får följa både vardagliga som udda flygningar i boken som är rikt illustrerad med både Frödebergs egna bilder som bilder från Sterlings eget bildarkiv.

2013 års årsbok från Svensk fortifikationshistorisk förening avhandlar flygvapnets fortifierade anläggningar som berghangarer, bergverkstäder, stridsledning i bergrum, drivmedel i bergrum samt övriga anläggningar på flottiljerna. Kapitlet om berghangarer är en förkortat version av Bernt Törnells slutsålda bok om berghangarer, övriga kapitel är nyskrivna. Boken är rikt illustrerad med nya och äldre bilder.

Motorminnen är en självbiografi av Leif Olsson som skriver om sitt liv och framförallt om de olika arbeten han har haft. Man kan gott säga att detta är nostalgi på hög nivå då boken är rikt illustrerad med bilder av gamla bilar, flygplan och jordbruksmaskiner. Bland annat en hel del Volvo och John Deere. Boken innehåller ca 15 sidor om flyg. Författaren gjorde militärtjänst på Ljungbyhed och lärde sig att meka på SK 50 och J 28. I början av 60-talet fick han arbete på Transair på Bulltofta.där han fick meka Curtiss, DC-3 och DC-6. I mitten av 60-talet bytte han till jordbruksmaskiner av märke John Deere. Leif Olsson har illustrerat boken med bilder av sina modellmiljöer från Bulltofta. Dessa finns idag utställda på Svedinos Flygmuseum i Ugglarp.

Illustratören Claes Sundin har startat en ny serie med profilböcker för att kunna visa sina många färgprofiler av flygplan. Volym nummer 1 kom ut i mars 2013 och visar jaktflygplan i Luftwaffe under andra världskriget. Bok nummer 2 som kom ut i september samma år visar allierade jaktflygplan från samma tidsepok. Andra värdskriget och speciellt Luftwaffe är Sundins specialitet för övrigt. Var och en av böckerna visar 124 stycken färgprofiler med tillhörande beskrivade text i kort-format, vem som flög, var och när. Båda böckerna inleder med några sidor om färger och en kort beskrivning av hur han skapar sina profiler. Vi kan förvänta oss fler sådana här böcker. Nummer 3 är planlagt skall komma ut under sommaren och del 4 till jul 2014.
FLIT:s bedömning: Dessa båda böcker kan enligt kriterierna inte nomineras till Årets Svenska Flygbok och pga likheten med varandra placeras de under samma punkt i boklistan.

Föreningen Flygande Veteraner som håller DC 3:an Daisy flygande fyllde 30 år 2013 samtidigt som DC 3:an Daisy passade på att fylla 70 år. I boken på 247 sidor får vi framförallt följa personerna i föreningen i deras arbete att hålla flygplanet flygande under de första 30 åren. Förutom ett stort antal personporträtt får vi följa med på några av föreningens många utfärder. Givetvis får vi även lära känna föreningens huvudperson, Daisy. Hon har ett intressant både civilt och militärt förflutet och vi får veta mer från den tiden. Boken är rikt illustrerad med många fina bilder.
Jubileumsboken ingår som förmån för medlemmar i föreningen Flygande Veteraner men går för övriga att köpa från föreningen.

Som barn hörde bokens författare Göran Westerlund talas om Bunstaflygaren, men vem var han ? Flygaren i fråga hette Sigurd Berglund och det är honom vi i boken får lära känna. Redan som liten grabb bestämde Sigurd sig för att flygare skulle han bli och vid 18 års ålder tog han certifikat och tidigt på året 1939 landade han sitt egna nyinköpta flygplan, en Taylor Cub på Bodtjärn vid nära sitt hem i Bunsta, Njurunda. Han blev i och med detta den första flygaren i Medelpad.
Vi får i boken följa han äventyr som privatflygare för att därefter bli antagen till reservflygskolan. Han blev en så kallad Silvervinge i samma grupp som den kanske mer kände silvervingen Erik Bratt. Likt Bratt så hamnade även Sigurd Berglund vid F6 i Karlsborg.
Berglunds flygarbana blev dock kort. Han flygarbana avslutades "under hängiven pliktuppfyllelse i flygvapnets tjänst". Han omkom vid ett haveri där två flygplan B5 kolliderade med varandra vid Ljugarn på Gotland.
Bokens titel är hämtad ur det kondoleansbrev Sigurds mor Ester Berglund fick mottaga från flottiljchefen.
Förutom Berglund har författaren lagt stor vikt vid att beskriva personerna i hans omgivning. Vi får följa hans familj liksom även de närmaste flygarkollegorna i hans grupp på reservflygskolan.
I boken ingår även historiken kring hans eget ägandes flygplan liksom en uppställning av vilka flygplantyper han kom att flyga inom flygvapnet.

Saab 340 och ”storasyster” Saab 2000 är tveklöst två av flygvärldens moderna klassiker.
Michael Magnusson berättar i sin bok hela den fascinerande historien om en av Sveriges största exportsuccéer; från början under sent 1970-tal till idag med en avslutande blick in i framtiden.
Michael började på Saab som provingenjör 1982 och har varit med under hela Saab 340- och Saab 2000-epoken.
272 sidor, ca 500 illustrationer i färg och svartvitt, många tidigare opublicerade.

Del 2 av Torgil Rosenberg självbiografi. Del 1 kom 2005 och blev Årets svenska flygbok 2006.
Look for the silver lining tar vid efter den första memoaren Trots och tack vare som utkom 2005. Torgil Rosenbergs andra memoar handlar om fortsättningen och skildrar ett händelserikt decennium.
I boken dominerar två ämnen som ligger författaren varmt om hjärtat – flyg och musik. Dessutom skildrar Look for the silver lining historia i form av vittnesmål från Holland under kriget, och bjuder på såväl samhällsdebatt som kultur av olika slag. Mycket av det som skrivs får sällan plats i andra publicistiska medier. Det har varit författarens ambition att plocka fram och väcka intresse för ämnen, som egentligen ligger nära gemene mans möjligheter till upplevelser men som sällan får välförtjänt uppmärksamhet.

På årets Flyglitteraturträff i Flygets hus på Malmen, lördagen den 4 oktober blev boken Dc-3:an - Kalla krigets hemlighet utsedd till Årets svenska flygbok 2014.